På 1990 talet avskaffade Sovjetunionen och länderna i Östeuropa ... (bokochwebb)
Geografi är svårt. Var låg Sovjetunionen, egentligen? Inte i Östeuropa, tydligen.
Fascism, nazismen och kommunismen skördade miljontals offer. (bokochwebb)
Man skulle nästan kunna säga att det var människor som mördades... av människor. Ideologier är inga slåttermaskiner som tar hand om det som måste göras när tiden är mogen. Att säga att miljoner människor "skördades" innebär att beskriva massmord som en automatisk process utan gärningsmän.
Ett annat viktigt kännetecken i det politiska livet är öppenheten, det vill säga att var och en fritt kan säga vad de tycker och tänker.
Kampen om den politiska makten förutsätter att olika åsikter presenteras och debatteras.
Därför måste det finnas ett alternativ - en opposition - till de politiker som har makten.
Det innebär att politik delvis fungerar som en marknad.
Partierna bjuder ut sina program och väljarna ”köper” det alternativ som de tycker är bäst genom att satsa sina röster när det är val. (Det öppna samhället)
(1) Är det verkligen ett kännetecken på det politiska livet? Överallt? Kina? Iran? Nigeria?
Och ett kännetecken? "O, titta, öppenhet - då måste det vara Det Politiska Livet!"
(2) Varför förutsätter kampen om makten att olika åsikter presenteras och debatteras? Kan man inte kämpa om makten utan att presentera & debattera olika åsikter? Är det inte rentav lättare att få politisk makt utan öppen debatt?
En förutsättning är en conditio sine qua non, ett krav utan vilket något inte finns. Förutsättning för kattungar är en parning av en han- och en honkatt. Alltså: utan debatt av olika åsikter ingen kamp om makten?
(3) Debatten har nu krympt till en konflikt mellan makthavare och opposition. Båda är tydligen kompakta och homogena. Ingen debatt inom makthavar-gruppen, t ex. Och oppositionen är den perfekta anti-tesen: mot makthavarna.. Debatten blir dikotomisk: för eller emot, vi mot dom, svart och vitt.
Öppenhet i det politiska livet har alltså krympt till en debatt mellan regering och opposition.
(4) Att det finns en opposition - eller en öppen debatt - innebär att politik fungerar som en marknad. Är det alltid så? "I familjen Johansson får var och en säger vad hon tycker och tänker. Därför finns en opposition i familjen. Det innebär att Johanssons fungerar som en marknad?"
(5) Säcken knyts ihop: många olika åsikter som möts fritt i öppna samtal har nu blivit aktiva partier och passiva medborgare: väljare.
Hade det inte varit enklare att säga "vi tror på Schumpeters teori: demokrati innebär att eliter konkurrerar om makten" direkt?
Texten är praktiskt taget obegriplig - det går inte att följe dess logik med hälsan i behåll. När man läser texten måste man därför överge ambitionen att förstå, och nöja sig med nyckeltankarna: öppenhet & regering och opposition & partier = marknad. Och lita på textens budskap: så här är det , det hänger ihop, det ska vara så.
Läsaren skapar en tankevärld där dessa bitar hänger ihop. Det är även textens tankevärld, som läsaren alltså anammar utan att kunna förstå, granska, utmana den.
Det behöver inte vara logiskt - det kommer på provet ...
Men vilka elever förstår det här? Plötsligen förstår man varför regeringen diskuterar att hämta elever med polis till undervisningen.
Varför skriver alla SH-böcker att Marx ville ha, krävde, eller förespråkade revolution? Det är märkligt - får inte författarna läsa originalkällorna? Läser de inte ens Sven-Erik Liedman eller Reidar Larssons klassiker om politiska ideologier.
De tycks vara en mycket märklig slump att alla - utan undantag - presenterar samma felaktighet.
Det kan ju inte gärna vara så att de skriver fel av dumhet, lathet, eller okunnighet.
Vad än motivet är - resultatet är att texterna omkonstruerar historien. Hitler startade Förintelsen och andra världskriget, och Marx startade revolutionen. Historien blir så enkel att förstå och åtgärda. Ta bort Hitler, och Förintelsen försvinner. Ta bort Marx, och klasskamp och revolution försvinner.
Tanken tycks ingå i ett större system, där medborgarna skall avvänjas från föreställningen att de har något med världen att göra. Det är enstaka män som gör historia, människor har inget med det att göra ...
Det är verkligen ett "opium åt folket" - ännu en felaktighet som upprepas år efter år i bl a religionskunskap. Marx skrev "religion är folkets opium", inte "opium åt folket". Men att mata läsare med "de stora männens historia" är att förlama dem som skulle kunna skriva sin egen historia. Alltså ett opium åt folket ...