Relevant för mig:
Vad menas med "demokratisera/gå mot demokrati", och hur kan man bestämma om ett land är mer eller mindre demokratisk än ett annat? Det är exakt vad några av mina lärobokstexter gör...
Potter et al utgår från 7 concept som baseras på Robert Dahl (1989), Democracy and its critics och David Held (1996), Models of Democracy.
De skiljer mellan 5 olika demokratityper, 3 huvudtyper och 2 "markörer". De skiljer sig huvudsakligen i sin syn på staten resp. det civila samhället.
Huvudtyperna:
- liberal demoracy
- partial democracy
- authoritarianism
"markers":
- direct democracy
- participatory democracy
Staten är enligt Max Weber (1972) en uppsättning institutionaliserade strukturer och politiska organiationer (tvångs-, förvaltnings-, juridiska organisationer) som skiljer sig från andra organisationer i samhället genom förmågan att monopolisera användningen av våld inom ett givet område. Genom relationer med andra länder försöker stater att beskydda sina invånare gentemot andra stater. De flesta stater försöker också uppmuntra till känslor av nationell identitet och gemensamt medborgarskap i syfte att uppfattas som legitima. Därigenom "bortdefinierar" eller undertrycker de ideologier som undergräver statens maktanspråk eller konkurrerar om definitionen av "nationens intresse". s. 4
Staten skall inte förväxlas med regeringen: stater är relativt stabila delar av det politiska landskapet, "political regime" syftar på hur grundläggande politiska relationer inom staten utformas (liberal demokrati är en form av politisk regim), medan regeringar består av politiska ledare som regelbundet kommer och går.
"Det civila samhället" är (1) beteckningen för område av frivilliga sociala sammanslutningar (uncoerced human association) och även de relationsnätverk som utfyller detta område, som formas för familjens, trons, interessens och ideologiernas skull. (s. 4). Exempel: fackföreningar, sociala rörelser, kooperativ, grannskap, sammanslutningar för att främja speciella intressen. Även politiska partier bör räknas hit, även om de samtidigt på sätt och vis är delar av staten.
Det är viktig att staten inte beskrivs som fullständigt separat eller neutral i relation till vardagslivets sociala strukturer. Held påpekar i kap. 7 att staten är djupt involverad i reproduktionen av vardagslivet, dvs. att staten mellan stat och civilt samhälle inte kan klart definieras.
Huvudskillnaden mellan liberal demokrati, del-demokrati och auktoritära samhällen har att göra med 2 statliga fenomen - ansvariga regeringar och fria/rättvisa val - och med 2 aspekter av det civila samhället - civila/politiska rättigheter och föreningsfrihet (associational autonomy) - att göra.
En liberal demokrati är - enligt Dahl 1989 - ett politiskt regime där bindande regler och policybeslut inte fattas av hela gemenskapen utan av representanter som är ansvariga inför hela gemenskapen. Detta ansvar säkras primärt genom fria, rättvisa och "competetive" val, där praktiskt talet alla är valbara och valberättigade. Medborgare i en liberal demokrati har rätten att uttala sig i politiska ärenden, inklusive rätt att kritisera regeringen, regimen, den socioekonomiska ordningen och den förhärskande ideologin, och att bilda relativt oberoende "associations of organizations" inkl. oberoende politiska partier och intressengruppen. (Dahl 1989, efter Potter et al, min sammanfattning (2))
Auktoritära regimer kännetecknas av ledare som styr och reglerar samhället utan att vara ansvarig inför medborgarna. Det finns inga "competitive elections", medborgare förnekas rätten att kritisera (s.o.) eller riskerar bestraffning om de uttrycker sådana åsikter. Det finns inga oberoende informationskällor eller oberoende organisationer.
Partiell demokrati syftar på en regime där regeringens ansvar för inför folket är mer eller mindre begränsad: militära, traditionella och andra icke-valda inrättningar inom staten begränser valens effekter och reducerar den valda regeringens auktoritet. Endast vissa kandidater kan väljas; även om oppositionspartier existerar förhindrar maktstrukturerna att de vinner val eller bildar regeringar. Åsiktsfrihet och informationsfriheten är starkt begränsade. Ev. kritiska organisationer övervakas noga av staten.
It is important not to equate liberal democracy with democracy as such. Liberal democracy is in some respects a limited form of democracy, although not as limited as partial democracy. ( s. 5)
Därför ingår även två demokratimodeller som går längre än den liberala demokratin: deltagardemokratin och direktdemokratin. Den förra utökar och fördjupar den liberala demokratin genom att involvera majoriteten av medborgarna direkt i det politiska livet, t ex genom att tillämpa den demokratiska även bortom regering och staten till att gälla även företag, arbetsmiljö, lokala "communities" och hushållen.
Direktdemokrati innebär att "communities" styr och kontrollerar ärenden som är direkt betydelsefulla för dem, och väljer representanter till högre politiska nivåer.
Det är viktigt att markera den liberala demokratin i flera hänseenden är tämligen begränsad och bara en av flera tänkbara demokratimodeller, liksom den partiella demokratin och den auktoritära regimen. Det finns inte heller någon naturlig utveckling eller förändring från den ena till den andra.
(Därefter beskrivs 3 demokratiseringsmodeller: modernisering (betonar sociala och ekonomiska förutsättningar som förknippas med existerande liberala demokratier eller med framgångsrik demokratisering), transitions-ansatsen (betonar politiska processer och eliters initiativ, demokrati beror på vad eliter gör, inte på folket), och den strukturella ansatsen (betonar förändringar i (statliga, klass- och transnationella maktstrukturen).
(1) referens till Waltzer, M, 1995, The concept of civil society, in Walzer, M. (red), Towards a Global Civil Society. Oxford: Berghahn Books
(2) Dahl, R. (1989), Democracy and its critics. New Haven: Yale University Press.