Ur Bondeförbundets partiprogram från 1933:

Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkande av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.

Rasismen var normal, och ingen ifrågasatte den. Men det räcker med en gång.

Det är svårt att vara ”lite gravid”, men kan man verkligen vara ”lite rasist”? Eller fritids-rasist?

En anställd vid migrationsverket har roat sig med rasistiska åsikter på sin blog, uppger Ekot. Det är i och för sig inget nytt, periodvis har även chefer bjudit in till fest efter avvisningar, och hela kulturen har präglats ”här släpps ingen djävul över bron”.

Mannen ifråga tycks inte alls avsky alla utlänningar, bara vissa. Men framför allt kan han hålla isär privatliv och arbete, menar han. Han intygar själv att hans beslut alltid har varit ”väldigt korrekta” (kan man verkligen komparera ”korrekt”? korrekt, korrektare, korrektast? 100%, 110%, 120% korrekt?).

Det nya är att migrationsverkets kommunikationschef börjat att ifrågasätta denna doktrin. Det är rimligt: föreställningen att man kan se människor som ”ras” på fritiden och bortse från ”ras” på arbetstid är befängt.