En liten kommentar till högerns sätt att hantera prekariatet - det växande antalet människor som inte har jobb och sannolikt aldrig kommer att få ett:



Sedan 1970-talet har ökning i produktiviteten hängt ihop med minskning av antalet anställda. Ökade vinster genom nedskärning, automatisering, effektivisering.

Men både högern och vänstern vet att alla inte behövs. Frågan är bara hur de övertaliga hanteras.

”Blame the victim”, dvs. att peka ut de drabbade som syndabockar för sitt eget elände - det fungerar ju utmärkt. Att berätta att ”dom” är slöa, lata och får skylla sig själva - det gillar Herr och Fru Hederlig Skattebetalare: Vi är dom goda, vi skulle gärna hjälpa dom, men det är ju ingen idéééé...

Och: man kan ju alltid tvinga dom till låglönejobb åt Herr och Fru Skattebetalare.

Och vad blir vänsterns svar? Ropen skallar: kartonger åt alla?